Lär känna människorna bakom bilderna. I Fjälkinge Fotoklubb Kristianstad finns en stor variation av fotografer och motivval, och här får varje medlem möjlighet att berätta kort om sitt fotograferande och visa några favoritbilder.

Är du medlem och vill lägga till din presentation? Hör av dig till sidadministratören.

Fotograferna är presenterade i bokstavsordning efter förnamnet.

Me editing me

anders liedholm

För mig började fotografi med fascinationen inför en stark bild – en bild som stannar kvar och berättar något om människan och livet. Som liten pojke bläddrade jag ofta i min fars exemplar av National Geographic och fascinerades av fotografier från världens alla hörn. Den publikation som kanske gjorde allra starkast intryck på mig var dock “The Family of Man”, från den berömda utställningen med samma namn. Där mötte jag fotografi som berättelse – bilder som sa något om människan och livet.

Det skulle ändå dröja många år innan jag själv började fotografera på allvar. I slutet av tjugoårsåldern köpte jag min första systemkamera, en Canon A1, och gick samtidigt med i Malmö Fotoklubb, som då var en mycket aktiv klubb med tävlingar, stora utställningar och eget mörkrum. Fotograferandet tog snabbt fart och så småningom ordnade jag till och med ett eget mörkrum hemma. Där tillbringades många timmar och för min del var det framför allt svartvitt fotografi som lockade.

Efter några intensiva fotoår förändrades livet. Jag flyttade på grund av arbete och ungefär samtidigt föddes min son. Utan mörkrum och med fullt fokus på utbildning, nytt jobb och familj fick fotograferandet tyvärr stå tillbaka under en längre period.

Sedan några år tillbaka är jag pensionär och har fått möjlighet att återvända till fotograferandet på allvar. Jag är idag medlem i Fjälkinge Fotoklubb Kristianstad, där jag hämtar mycket inspiration från klubbens aktiviteter, bilddiskussioner och den fina gemenskapen mellan medlemmarna.

Övergången från analogt till digitalt fotografi har varit både rolig och utmanande. Även om jag ibland kan sakna det analoga mörkrummet – med sina vätskor, sina processer och sina speciella dofter jobbar jag idag med glädje i Lightroom och Photoshop.

Idag försöker jag utveckla ett mer berättande fotografi. Jag har tidigare fotograferat mycket landskap, men söker numera oftare bilder med ett tydligare narrativ. Jag tycker också om att experimentera och utforska olika tekniker, till exempel lång slutartid, ICM (Intentional Camera Movement) och multiexponeringar.

Elisabeth

elisabeth liljenberg

Född i Stockholm 1951 men sedan 1973 bosatt i Skåne. Numera pensionerad efter ett långt yrkesliv i den medicintekniska branschen. Mitt fotointresse utvecklades starkt från 2011 då fotograferingen blev en mer central aktivitet i mitt livslånga naturintresse. Naturen är för mig en viktig plats för återhämtning men också mest en inspirationskälla, full av skönhet, magiska upplevelser och överraskningar.

Vattenmiljöer, lövskogar och växter är det som främst hamnar på mina bilder. Jag vill förmedla stämningar, känslor, naturens poesi och det som är dolt eller kanske inte så direkt uppenbart. Jag arbetar ofta med ett kreativt bildspråk som jag också försöker vidareutveckla. Strikt dokumentation av växter och djur förekommer endast undantagsvis.

Mina bilder har visats på ett 70-tal utställningar både i Sverige och internationellt. Ett flertal bilder har prisats i olika skandinaviska och internationella tävlingar. Jag medverkar också med bilder och artiklar i böcker, naturfototidskrifter m.fl trycksaker och håller föredrag med bildvisningar. Jag arbetar ofta tillsammans med min man, Håkan Liljenberg, också naturfotograf, med kurser, bildvisningar och utställningar.

Invald som medlem i den sydsvenska naturfotogruppen PhotoNatura 2015.

Foto: Håkan Liljenberg
deer-monky-fest

emilia kubist

Innan jag började med foto tänkte jag att det verkade som en himla okreativ konstform - man bara trycker ner avtryckaren och så får turen och alla andra element utom en själv bestämma hur bra verket blir - tänkte jag. Sen blev jag kär i en fotograf och lånade en av hans kameror för att komma närmre, och vips har det gått 5 år och vad står det på mitt CV?

Fotograf! Jag älskar processen av att fota: valet av lins, miljö, modell, redigering. Och jag älskar "turen" jag tidigare klankat ner på, det oväntade som alltid kan ske under en fotografering, helt utanför min kontroll. Jag älskar att det är en konstform i konstant utveckling, och så fort jag tänker att "nämen jag kan ju det här snart" så kommer den metaforiska örfilen när en annan fotografs bild förvånar och förtrollar mig. Jag älskar att det finns så många olika sätt att fotografera, konstformen som genomsyrar hantverket men också det vardagliga dokumentära av att fota mina barn. Funktion kontra och ofta tillsammans med estetik.

Idag fotar jag mycket just "funktionellt" i alla möjliga genrer och driver företag med min man Joel som fick in mig i fotografi. Jag vill gärna tänka att jag försöker ta unika bilder för branschen, färgstarka, lite plumpa. Gemensamt är att jag tycker om att fota människor, men med tiden hoppas jag att fotoklubbens många naturdyrkare ska lyckas konvertera mig lite. Det är just den personliga utvecklingen och mötet mellan olika människor som verkligen tilltalar mig!

Eva by Elisabeth kopiera

Eva Nordahl

Fotografering är ett av mina stora intressen och något jag gärna lägger mycket tid på. Jag trivs allra bäst ute i naturen, helst med kameran i hand och därför har naturfotografering blivit en självklar och viktig del av mitt fotograferande.

Jag tycker också om att fotografera människor i olika miljöer, även om det är lite mer utmanande för mig än att fotografera växter och småkryp. Just den utmaningen gör det extra spännande. Jag får prova på nya saker och på så sätt förhoppningsvis utvecklas mitt fotograferande. Jag dras också gärna till motiv som gamla hus och rostiga saker – sådant som bär på spår av tid och som kan bli väldigt intressant på bild.

Ofta fotograferar jag tillsammans med medlemmar i fotoklubben, vilket gör att jag hela tiden lär mig och får nya perspektiv. Man blir aldrig fullärd – och just det är en stor del av tjusningen med fotografering.

Foto: Elisabeth Liljenberg
Håkan

håkan liljenberg

Djur och natur har alltid varit en stor del av mitt liv och att fotografera natur är en naturlig följd. Barndomsintresset för djur gjorde att jag kom mer och mer in på fågelskådning. Därifrån var inte steget långt att ta med sig kameran och fota fåglarna. Då var det enbart dokumentärt foto som gällde. 1989 blev jag medlem i naturfotogruppen PhotoNatura och har förblivit medlem sedan dess. PhotoNatura har givit mig väldigt mycket och utvecklat mig som fotograf. Jag sysslar inte så mycket med dokumentära bilder längre utan tar mer konstnärliga och kreativa bilder numera. Inte ens som fågelskådare var jag en artjägare och det var kanske det som fick mig så snabbt in på banan som kreativ fotograf.

Jag försöker hitta ovanliga motiv eller ta vanliga motiv på ovanligt sätt. Jag arbetar ofta med ett konstnärligt uttryck där ljus, dimma och färger används för att skapa en särskild känsla i bilderna och skapa poetiska och stämningsfulla bilder av djur och naturens detaljer. Nuförtiden är inte det motivet som är det viktiga utan bilden. Jag fotar med förkärlek i motljus och känslan och atmosfären i bilderna är viktigare för mig än skärpa och teknik. Jag har ett motto, ”skärpa är överskattat”, som lite skämtsamt beskriver hur jag tänker när jag skapar mina bilder. Och att skapa bilderna är viktigt, jag tar inte bilder. När jag fotar lägger jag mycket vikt vid det som är utanför huvudmotivet som ljus, skuggor, komposition, bakgrund och förgrund mm. Det är det som gör bilder till något extra.

Mina bilder har blivit prisbelönta i både nationella och internationella tävlingar som Svensk naturfototävling och Glanzlichter, en stor tysk tävling. Jag har också blivit publicerad i böcker och tidskrifter och håller kurser, workshops och bildvisningar. Jag har också deltagit i över 100 utställningar, egna, tillsammans med min fru Elisabeth och samlingsutställningar, både i Sverige och utomlands. Jag är ansluten till Scanpix och Alamy bildbyråer.

Foto: Elisabeth Liljenberg
Jan-Eric Boo

jan-eric boo

Från mörkrum till polisbricka – och tillbaka till konsten. Min resa med kameran började redan 1970 vid Malmö stads Yrkesskola. Under de efterföljande åren fick jag min skola i verkligheten genom arbete på Scandia Photopress, Institutet för Färgfoto, Ellbergs Bildbyrå och som fototekniker vid Lunds kommun.

År 1976 tog livet en ny vändning när jag lämnade fotograferandet som yrke för att bli polis. Men även om uniformen åkte på, försvann aldrig blicken för motivet. Fotograferandet förblev mitt största intresse vid sidan av jobbet, och när jag lämnade polisyrket 2013 tog skapandet ny fart på allvar.

Idag har jag fördjupat mig i artphotography, där jag utforskar gränslandet mellan det dokumentära och det drömska.

”Fotograferandet har blivit mitt sätt att skildra verkligheten i ett försök att skapa bilder som väcker tankar och känslor, gärna genom ett närmande till den surrealistiska konsten. Jag använder därför gärna den moderna fotografiska tekniken för att ge mina bilder rätt uttryck.”

Kristiina

Kristiina Sepänmaa

Redan som barn var jag van vid fotograferandet. Men då stod jag framför kameran när farfar fotograferade. Hemma var det pappa som tog bilder på oss i vardagen.

Första gången som jag själv tog kameran i handen var på 60-talet när jag och min barndomskamrat åkte till England på språkresa. Då var det dia som gällde. Det var lätt att ta diabilder och resultatet blev rätt bra. Dia dominerade länge mitt fotograferande, tillsammans med svartvit film. I Stockholm gick jag med i Sollentuna fotoklubb på 70-talet. Vi ägnade oss åt framkallning i timmar, gav råd åt varandra och tiden gick fort. Det var mycket vi fick lära oss med ledning av vår kunnige äldre medlem. Han gav sin syn på våra tävlingsbilder också och gav råd hur vi kunde förbättra dem. Klubben tillhörde Östra Svealands Fotoklubbar som ordnade kurser och föredrag då och då, inte att glömma tävlingar som ÖSF höll i.

Allt detta gav mersmak och när vi flyttade till Fjälkinge var det naturligt att jag blev medlem i klubben på en gång. Det gav en boost för mitt fotograferande! Min favorit är växter, vilda och odlade av olika slag. Jag fotograferar dem rakt av eller genom att ge en egen syn på dem när jag framkallar dem. Utöver det gillar jag att fotografera sport, t.ex. handboll, go-cart, motocross och motorcykel. Att använda Photoshop och Lightroom Classic tillhör min vardag när bilden är tagen. Tröttnar aldrig på bilder.

lena B

lena bertilsson

Jag heter Lena Bertilsson och har sedan jag var i tonåren varit intresserad av fotografering. Som ung gick jag några fotokurser via Studiefrämjandet och lärde mig där mycket kring bildseende och mörkrumsteknik. Gillade att fotografera i svart/vitt. Fick också vara med kursledaren på några av hans fotouppdrag som fotograf. Jag hade under flera år ett mörkrum hemma och kameran oftast med mig.

Så kom den tid i livet när tiden för fotografering minskade och fokuset hamnade på barn, hus och jobb men mitt intresse för att fotografera människor i vardagen fanns kvar och barn och vänner fick då och då hamna på bild.

När jag 2010 skaffade mig min första digitala systemkamera väcktes mitt intresse på nytt och jag hade utrymme att börja fotografera mer. Jag tycker om att fånga ögonblick i människors liv som speglar vår samtid och har uppdrag som fotograf på löpartävlingar typ Blodomloppet och Trailrun, konserter och jag fotograferar ibland bröllop. I fotoklubben har jag fått möjligheten att utveckla fotograferandet och prova på olika sorters fotografering vilket har gjort att motiven framför kameran varierar mer och det kan bli allt från macrobilder på blommor, crossbilder och arkitektur med mera.

Foto: Eva Nordahl
Magnus Harrysson

Magnus harrysson

Min filosofi är att "visa allt vackert i världen omkring oss”. Jag fotograferar framför allt sport och event där jag specialiserar mig på att fånga ögonblick fyllda av rörelse och känsla.

Sportfotografering är det område som ligger mig varmast om hjärtat. Jag har omfattande erfarenhet av att dokumentera allt från lokala föreningslivstävlingar till större förbundsuppdrag.

Utöver ren sport vill jag fånga energin vid konserter och evenemang där fokus ligger på att bevara stämningen och de unika ögonblicken. Jag är officiell fotograf på Time To Rock och Kristianstad Rockfest sen många år.

Jag har tidigare tillhört bildbyrån Swepressphoto men driver nu mitt eget företag Magnus Harrysson Photo. I mitt företag har jag haft uppdrag för bl a Svenska Gymnastikförbundet, Nordiska Mästerskap i Rytmisk Gymnastik och ett flertal Svenska Mästerskap. 

Niclas

niclas bågenheim

Jag heter Niclas Bågenheim och jag fotograferar nästan allt. Bröllop, porträtt, landskap, natur, djur, street, macro, flyg, sport mm. Varje inriktning har sina utmaningar och det är alltid kul när man kommer hem med lite extra bra bilder. Är även medlem i PhotoNatura där man utvecklar sin förmåga till naturfoto.

Jag har fotograferat i ca 30 år och jag lär mig fortfarande. Komposition, färger, mönster, att fånga ett ögonblick och att bevara det för framtiden är något jag gillar samt förtroendet från dem jag fotograferar!

Tommy

Tommy cronholm

Jag är pensionär sedan några år tillbaka och då väcktes intresset för fotografering till liv. Jag fotograferade ganska mycket i tonåren och den första systemkameran var en östtysk Practica, ett inte ovanligt val för nyblivna hobbyfotografer förr i tiden. Efter studier tog arbetslivet vid och fotograferingen låg nere utöver lite familjefotografering då och då. 

Senare år har det huvudsakligen blivit landskapsfoto med en del resor utomlands. Skogen och träden är mina huvudsakliga fotomotiv. På senare år har även det urbana landskapet smugit in sig i mina bilder. Jag skapar abstrakta bilder t.ex. genom blandning av skärpa och oskärpa i kombination med multiexponeringar i kamera eller dator. Bilderna kan innehålla element av former, mönster och färger från olika miljöer.

Min inspiration utöver andra fotografer kommer mer och mer från den målade bildkonsten.

Jag har ställt ut i Hallunda bibliotek (2014), Spannstallet Kronovall (2023 resp 2024) samt Stallet Falsterbo (2024). 

Foto: Jan-Eric Boo